GUTAMÅLSGILLET FRÄMJAR FORSKNINGEN KRING OCH VÅRDEN AV DET URÅLDRIGA GOTLÄNDSKA SPRÅKET - GUTAMÅLET
SAMT DET NU LEVANDE SPRÅKETS SUNDA UTVECKLING OCH TILLGÄNGLIGHET FÖR KOMMANDE GENERATIONER

Sven Håkanssons pris till bästa gutamålshexameter

Sven Håkansson är mannen bakom det tyngsta arbetet vid utgivningen av boken "Fäi-Jakås fyst brevi" där han stod för avskriften av originalbrev, redigering, framställning av ordlista mm. Inför årets skrivartävling 2003-2004 vill han, inspirerad av Osborne Nyströms initiativ härom året då det gällde sonetter, för bästa gutniska hexameter sätta upp ett pris på
1000 kronor!
Hexameter är inte vilket grötrim som helst, men det borde vara lättare att åstadkomma än sonetten (beskrivning för intresserade). Här nedan finns en kort bruksanvisning.
(Klicka på de understrukna orden, så finns där en ordförklaring.)

Hexa'meter (till grekiska hex = sex, och metron = mått, versfot)

är det allmännaste och även det äldsta kända av alla antika versmått.
För episk diktning på grekiska och latin (versus hero'icus) förblev den det enda versmåttet i bortåt två tusen år. Även rena lyriker skrev ofta hexameter.

Hexametern består av sex takter med fallande rytm varav den sista måste vara en troké eller en spondé, medan de fem föregående är daktyler som alltid kan dras ihop till spondéer.
Så här beskrivs versmåttet i andra ord:
Vers bestående av 6 daktyler, av vilka den sista är ofullständig (katalektisk). Daktyl kan utbytas mot spondé, dock sällan i 5:e foten. användes spondé på denna plats, kallas versen spondi'acus. Cesur inträder i 3:e eller 4:e foten efter stark taktdel, i 3:e foten efter den svaga taktdelens första stavelse (rätt sällsynt) samt mellan 4:e och 5:e foten (bukolisk cesur).

Schema
Tillåtna varianter            
Grundschema
Takt nr 1   2   3   4   5   6



En viktig iakttagelse är att olika språk har skiftande melodiförhållanden. I franska språket får raderna oftast en stigande rytm - närmast en alxeandrin. Det engelska språket är rikt på ord och tonfall med lämplig betoning, men i den engelskspråkiga litteraturen har hexametern ändå inte varit vanlig. I Tyskland har flera skalder, bland andra Johann Wolfgang von Goethe, prövat versmåttet. Här är en strof ur Reineke Fuchs:
Pfingsten, das liebliche Fest, war gekommen; es grünten und blüten -

Vår svenske 1600-talsskald Georg Stiernhielm var först med att anpassa den gamla metern till svenska:
Såsom en Eld, en Ström, ett Glas, ett Gräs och en Blomma
Brinner och Rinner och Skijn och Grönskas och Blomstras om affton
men fins Slächt Stild Bräckt och Torkat och Wissnat om morgon,
alltså Menniskio-lijff som röök förswinner i Wädret -

Esaias Tegnér använder cesurer i 1:a, 2:a och 4:e taktrna i detta exempel ur Frithiofs Saga:
En mot en var fädernas sed; jag kämpar väl ensam -

Finlandssvenske Johan Ludvig Runeberg diktar så här:
Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen,
än har orren sin stig och tjädern nära min koja -

Hur lämpar sig då gutamålet för hexameter? Ligger oss de svalda stavelserna i fatet eller passar det perfekt in i cesurmönstret? Det återstår att se när alla gutamålets klassiska poeter lämnat in sina bidrag i denna specialklass inom Fäi-Jakå-präise 2004. Man måste inte skriva på hexameter för att vinna förstapriset - då räcker det med att skriva på vers. Läs mer om tävlingsreglerna.
Ordförklaringar

Akut eller Grav accent Svenskar, norrmän och gutar skiljer på akut och grav accent
   
 
Akut accent har t. ex. anden (bestämd form av fågeln) jfr. fastländskt uttal av Lju'garn
      Grav accent har t. ex. anden (i flaskan kanske) jfr. gutniskt uttal av (L)jau'ga'n

Anape'st (av grekiska anap'aistos = återstudsande)
 
Versfot av två obetonade och en betonad stavelse. Ex. Anapest, stig till häst, bli min gäst.

Cesu'r (av latin caesura = rytmiskt avbrott vid vissa ordslut i en versrad)
     
 
I längre versmått som hexameter återkommer cesur på bestämda ställen och är av stor vikt för versens välljud. Exempel från Stiernhielm:
Tänck hwad et osnyggt Diur en gammal och dygde-lös Man är -

Dakty'l (av grekiska dáktylos = finger, och har troligen att göra med att man räknade stavelser på fingrets leder)
 
Versfot som utgörs av en betonad och två obetonade stavelser. Ex. Böljande

Spondé (av grekiska spondeios med samma betydelse)
  Versfot av två långa stavelser. Ex. Två-takt. Normalt sett en sammandragning av de båda korta stavelserna i en daktyl eller en anapest. Även i nutida vers talar man ibland om spondéer då tonvikten i ett ord är jämnt fördelad. Det gäller företrädesvis sammansättningar som livboj, mörkbrun, köpstark. Även osammansatta ord med grav accent kan med viss rätt betecknas som spondéer.

Troké (av grekiska trochaios som har att göra med ett verb som betyder springa)
    Versfot som består av en lång och en kort, respektive en tryckstark och en trycksvag stavelse. Ex. Detta / är tro- / kéer. / De kan / duga / till att / fylla / hela / denna / sida.
 

Källor: Alf Henriksons Verskonstens ABC och Svensk Uppslagsbok
Schema: Carlgrens Ord & Bild
Här finns tips om hur man skriver en sonett

skriv gärna och fråga om hexameter