Bertil Brynolfs lista över kulturhistoriskt känsliga miljöer på Gotland
med lokala namn på vägar och vägskäl.

Förre chefen för Vägverket på Gotland, gillesmedlemmen, Bertil Brynolf, var en av de ledande personerna bakom att ön idag har Sveriges vackraste vägkanter. Här skonas nu växtligheten så långt trafiksäkerheten tillåter, till stor glädje för invånare och sommargäster. Bertils kärlek till vägarna tar sig också uttryck i att han genom åren noterat ortsbefolkningens traditionella namn på vägar och vägskäl. Dessa återfinns inte på kartorna, men är fortfarande giltiga man och man emellan. Bertil Brynolf har bland annat sammanställt några av dessa namn i en intressant lista som vi här har glädjen att få publicera.
På senare tid kompletterad med förteckningar från andra medlemmar i Gutamålsgillet. Se länkar i marginalen.

Så här skriver Bertil själv:

I Gotlands läns författningssamling om allmänna vägar och vissa lokala trafikföreskrifter finns redovisat vilka vägar som är allmänna samt vilket vägnummer respektive väg har registrerat.

Bland bygdens befolkning ute i socknarna tillämpar man inte vägnummer på vissa bygdevägar och vägskäl utan man använder ännu namn på vissa vägar och vägsträckor som säkert har använts av lokalbefolkningen under lång tid.

Detta är ingen vetenskaplig utredning, men de olika redovisade vägnamnen som redovisas har lokalbefolkningen använt från lång tid tillbaka fram till i dag.

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL

Detta är namn på vägsträckor som levt kvar i befolkningens dagliga tal ute i bygderna ännu fram till våra dagar. Säkert kommer vissa namn att leva kvar ute i de aktuella bygderna ännu i många årtionden. Det går att få fram betydligt fler gamla vägnamn men då måste man ha mer tid till förfogande.

Att forska och registrera de gamla vägnamnen så att de bevaras för eftervärlden är ett mycket angeläget kulturhistoriskt projekt som borde genomföras.

Med vänlig hälsning
Bertil Brynolf

NORRA GOTLAND
Kulturhistoriskt känsliga vägmiljöer på norra Gotland.

Väg 647, Bro (148)- Nygårds i Fole (638).
Hela vägsträckan kallas i folkmun för ”Folgranar”.Folegranar. Övervägande delen av vägsträckan är skog, det är även en gammal kulturväg med säkert hundratalet forngravar utmed hela skogspartiet.

Väg 651, Tors (148)- Väskinde k:a (652).
Från Väskinde går vägen söderut och ansluter mot väg 148 som sammanbinder Visby med Fårösund. Vägen kallas i folkmun för ”Branden” om det förekommit någon skogsbrand här i området under tidigare århundraden är okänt.

Den gamla ”Prästvägen” mellan Väskinde och Bro k:a.
Förr gick ”Prästvägen” mellan Väskinde och Bro på väg 651 från Väskinde fram till vägskälet ”Kilen”, där svängde vägen norrut förbi Björkome och fram till Bro k:a. Fram till år 1986 var vägsträckan ”Kilen”- Bro k:a ännu allmän väg.
När vägen Bro k:a (148) – Skäggs (Brorakan) byggdes och anslöts till vägsträckan Vis- Själsö (149) så blev vägsträckan från Bro förbi Björkome fram till ”Kilen” indragen som allmän väg.

Väg 652, Väskinde k:a (651)- Skäggs (653).
Vägen kallades fram till mitten på 1900-talet för ”Blindtarmen”. Väg 652 låg då vid Skäggs och här slutade den allmänna vägen. Väg 653, mellan Skäggs och Bro k:a är byggd i ett senare skede.

Väg 655, Ekes (148)- Kroks- Lokrume (656).
Från väg 148 vid Ekese i Bro och till Lokrume k:a går vägen som i folkmun kallas för ”Krokspinu”. Vägen var före ombyggnaden smal och hög med djupa diken. Vägen går förbi gårdsbebyggelsen Kroks.

Väg 656, Lokrume (655)- L.Hammars (148).
Vägsträckan mellan Lokrume och Lilla Hammars kallas i folkmun för ”Salmbärskveiar”. Salmbär är vilda blåhallon som växer på Gotland. Huruvida det var gott om salmbär på denna vägsträcka är obekant.

Väg 665, Nyplings (148) – Lummelunda k:a - Nygranne (149).
Vägen går från Nyplings i Lokrume förbi Lummelunda k:a och ansluter mot länsväg 149 vid Nygranne i Lummelunda. I ett vägskäl som bygdens folk i lång tid tillbaka kallar för ”Skarpek”. Vägskälet har i senare tid byggts om och flyttats något norrut.

Väg 674, Vägome (675)- Hellvi (678).
Skogspartiet mellan Vägome och Hellvi har av ortbefolkningen alltid kallats för ”Daggskogen”. Den allmänna vägsträckan har därför fått samma namn.

Väg 678, Malms (677)- Valleviken.
Vägsträckan mellan Malms och Valleviken består av skog. Skogsområdet kallas för ”Hollandarskogen” och vägsträckan fick i folkmun heta ”Hollandan”.

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND <<
MELLERSTA GOTLAND
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL

Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

MELLERSTA GOTLAND
Kulturhistoriskt känsliga vägmiljöer från vägarna norr om Närshamn- Hemse och Sproge till väg 147, Visby- Slite.

Väg 140. Fidenäs (142) – Klintehamn (141) – Visby
Länsväg 140 går från Fidenäs genom Klintehamn till Visby. Omedelbart söder om Vibble samhälle finns en backe som vid flera vägombyggnader sänkts för att erhålla bättre vägstandard.
Backen kallas i folkmun för ”Vibble assåll”
Insänt av Rune Larsson, Västerhejde Hembygdsförening.

Väg 141, Hemse (142)- Klintehamn (140).
Vägen går från Hemse genom Fardhem, Levide, Fröjel till Klintehamn. Från Oxarve bro i Hemse till avfartsvägen mot Fardhem k:a är vägsträckan rak på cirka 1 km längd. Vägsträckan kallas ännu idag för ”Fardhum Langkeik” eller ”Langkeik”.
”Langkeik” kan väl översättas med ”Lång raksträcka med god sikt”.

Väg 143, Hallutte (144). Vägskäl mot länsväg 143.
Länsvägarna 143 från Visby mot Ljugarn samt länsväg 144 från Sindarve i Hemse möts strax väster om Ljugarn i ett vägskäl som samtidigt är en träffpunkt.
Vägskälet kallas i Ardre och omkringliggande socknar för ”Hallutte backe”. Platsen där vägskälet ligger är plan mark, men den gamla vägsträckningen till Ljugarn gick strax öster om den nuvarande vägsträckningen och där fanns en backe där båda vägarna strålade samman nedanför backen. Möjligen har namnet ”Hallutte backe” flyttats från den gamla vägsträckningen till nuvarande vägskäl.

Väg 146, Ala (143) – Kräklingbo- Gothem- Haga- Boge kors (147).
Vägsträckan på väg 146 från vägskälet till Anga k:a (587) och fram till Krakfot (599) kallas för ”Sandgatu”. Vägens sträckning ligger på en sandås där man förr hämtade sand ur flera sandtag för bygdens behov.

Väg från väg146 mot Anga kyrka("Kluckarbacken")
Se väg 587

Väg 536, Stånga (144)- Burs- När- Garda (144).
Vägen mellan Burs (537) och När k:a (538) kallas i folkmun sedan lång tid tillbaka för ”Busskveiar” (Burskvior).

Väg 536, Stånga (144)- Burs- När- Garda (144).
Väg 536 som sträcker sig genom När kyrkby ansluter till ett vägskäl vid Mickelgårds (539). Vägskälets namn är ”Hundtorg” och är mycket välkänt i När som omliggande socknar.

Väg 539, Öndarve (537)- Mickelgårds (540).
Vägskälet som sammanbinder vägarna 539 och 540 kallas allmänt för ”Pavalsveik”.
(Pavalsvik). Namnet är säkert mycket gammalt. Markområdet ligger lågt i nära anslutning till Närsån.

Väg 541, Tällungs (536)- Dals (144).
Den här vägen går mellan Stånga och- Lye. Halva sträckan är skog och resten åkermark med lantbruksfastigheter. Mitt på sträckan rinner Närsån igenom på sin väg ut mot havet. Vägen kallas i folkmun för ”Tällbackar”.

Väg 542, Käbbe- Bopparve (140)- Levide k:a (520).
Den västra delen av väg 542 går från länsväg 142 och till den allmänna vägens slut vid Bopparve. Vägsträckan är nästan rak och i Eksta med närliggande socknar kallas vägen för ”Adlsgatu” (Adelsgatan). Vid samtal med folk som bor i området så säger
man att namnet använts sedan lång tid tillbaka.

Väg 543, Mattsarve (140)- Eksta k:a (542).
Vägen går från Eksta k:a och söderut mot väg 140. Vägen är smal och hög med branta slänter. Förr i tiden användes vägen antagligen som transportväg när prästen skulle till Sproge k:a och predika. Kanske åker prästen ännu den vägen i dag när han skall till Sproge på förrättning. Vägen har alltid haft namnet ”Prästvägen” hos folket i bygden.

Se även Gunnar Geisles anteckningar om vägnamn i Eksta med utgångspunkt från kyrkan och vägarna 542 och 543

Väg 549, Rovide (543)- Puser (141).
Vägen sammanbinder ”Nedre” Fröjel med ”Övre” Fröjel. Fröjel har alltid bestått av två sockendelar som varit skilda från varandra med ett skogsskifte. Kyrkan ligger i nära anslutning till havet i ”Nedre” Fröjel. Väg 549, är en av två förbindelsevägar mellan de två sockenhalvorna. I socknen och bygden däromkring kallades vägen för ”Kaupevägen”. Kaupe är ett gårdsnamn utmed vägen men Kaupe har även varit hållplats för tåget när det gick järnväg mellan Roma- Klintehamn- Hablingbo:

Väg 557, Västerby (143)- Ardre k:a- Petsarve (556).
Vägsträckan från Västerby åt Ardre k.a är jordbruksbygd med en del bondgårdar fram till ett vägskäl där enskilda vägen från Ardre ödekyrka ansluter.
Ardreborna kallar vägsträckan från Petsarve fram till det enskilda vägskälet för ”Västabökveiar” (Västerbykvior). Vägskälet kallas för ”Sladdarplassn” i folkmun.
Förr samlades här säkert gårdarnas folk för att ”skvallra” om händelser i bygden.

Väg 561, Gannarve (140)- Klinte k:a (141).
Vägen går från Gannarve i Fröjel mot Klinte k:a. Vägens sträckning är krokig och smal. Vägen kallas i folkmun för ”Prästvägen” antagligen för att prästen förr färdades här när han skulle till Fröjel k:a och predika samt utföra andra förrättningar.

Väg 562, vid Ajmundsbro.
Ajmundsbro ligger vid väg 562 och i anslutning till vägarna 577 och 578 i Mästerby socken. År 1361 besegrade kung Waldemar Atterdag från Danmark den gotländska bondehären vid Ajmundsbro. Därmed var vägen fri att gå mot Visby som resulterade i brandskattningen av staden. Gotland var därmed under danskt välde från 1361 till 1645 då Gotland åter kom att tillhöra Sverige genom freden i Brömsebro.

Väg 575, Västergarn (140)- Sandegårda (568)
Vägen börjar vid länsväg 140 och går förbi Västergarn k:a samt ansluter i Sanda mot väg 568 och bildar där ett vägskäl som av folket i bygden och socknarna däromkring kallas för ”Skallbjörk”.

Väg 586, Anggalten (631)- Boters- Anga (146).
Hela vägsträckan från Anggalten fram till Anga är smal och krokig. Från Anga och fram till Boters förekommer bebyggelse utmed vägen, resten av vägsträckan består av skog. Bygdens folk kallar i dag hela vägsträckan för ”Anggaltn” (Anggalten).
Historik:
När du kör vägen Dalhem- Kräklingbo träffar du på vägskälet där vägen går till Anga. I anslutning till vägskälet ligger en stor sten som förr liknade en galt och i folkmun fick platsen namnet ”Anggaltn” (Anggalten), I dag är stenen något demolerad och har vält.
”Anggaltn” var förr ett ”pustställe” (rastställe) för folket från Anga, Kräklingbo, Gammelgarn och Östergarn som under 1800-talet och början av 1900-talet, hade varit i stan. Då stannade de här vid ”Anggaltn” för vila, här blev hästarna utfodrade och gubbarna tog sig kanske en sup eller fler. Platsen låg bra till före de kom fram till Gurpegårdarna i Kräklingbo och för de resande från Anga som skulle ta vägen hem. Från galten hittade säkert hästarna hem själva hem om det skulle behövas.

Väg 587, Väg till Anga k:a.
Den korta vägsträckan från väg 146 till området omkring Anga k:a kallas i folkmun för ”Kluckarbacken” Klockarbacken av befolkningen i närliggande socknar.

Väg 590, St Enbjänne (562)- Bander (578).
Stora delar av vägsträckan är skog men i anslutning till Bander finns bebyggelse och öppen jordbruksmark. I bygden kallas vägen för ”Ekorrgate” (Ekorrgata).
Bander var även en järnvägsstation när tåget ännu gick på sträckan, Roma- Klintehamn- Hablingbo. Bander ligger i Mästerby socken. Vägen byggdes om till ny sträckning på omkring 1930- 40 talet. Följer man en skogsväg så träffar man på en milsten cirka 150 m från nuvarande vägsträckning.

Väg 599, Båtels (631)- Norrlanda k:a- Krakfot (146).
Vägens sträckning går förbi Norrlanda kyrka och ansluter i ett vägskäl mot väg 146.
Vägskälets namn är ”Krakfot”, det är ett namn som sedan lång tid tillbaka är vedertaget i bygden.

Väg 603, Sojvide (562)- Hogräns k:a (591.
Vägen är lång och smal samt går till övervägande del genom skogsmark.
Vägen kallas av befolkningen i närliggande socknar för ”Långfän”. Ett namn som länge har följt vägen.

Väg 608, Roma k:a (143)- Hässelby (631).
Vägen sammanbinder Roma och Dalhem. Bygdens folk omkring Roma kallar vägen för ”Karbygate”. Folket från Dalhem har även kallat vägsträckan för ”Hallfose-kviar”. Av tidigare generationer kallades vägen för ”Älne gate” efter myren som ligger mitt på vägsträckan. Det finns en skarp kurva i anslutning till Hallfose gårdar, platsen har länge kallats för ”Ekar grind”. Uppgifterna har jag fått av Lennart Larsson uppfödd vid Hallfose.

Väg 613, Siggur (631)- Kaungs (609).
Av tidigare generationer kallades hela vägsträckan för ”Karlskogsväg”. Nuvarande generation och bygdens folk kallar vägsträckan för ”Vidungevägen”. Mitt på vägsträckan ligger gårdsbebyggelsen ”Vidunge”. Vägskälet i anslutning till väg 631 kallar bygdens folk för ”Pålen”.
Uppgifterna har jag fått av Lennart Larsson uppfödd vid Hallfose

Väg 624, Västerbjers (615)- Haga (146).
Väg 624 går från Ekeby över Källunge och Vallstena till Haga i Gothem. Väg 624 ansluter i ett vägskäl mot väg 146. Vägskälet har ett gammalt och mycket vackert namn. Namnet är ”Fäugelsang” (Fågelsång). Enligt Lennart Andersson i Gothem finns namnet på gamla kartor.

Väg 712, Hallsarve (540)- Gogs (548).
Vägen sträcker sig genom gammal gårdsbebyggelse vid Hallsarve och Gogs . ”Lau källdä” ligger i anslutning till vägen och i folkmun kallas vägen för ”Käldvägen” sedan lång tid tillbaka.

Se även Margit Arwesons förteckning från Gothem kring väg 146, 617 och 624.

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND <<
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL

Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND <<
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL


Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND <<
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL


Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND <<
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL


Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

Kulturhistoriskt känsliga vägmiljöer på södra Gotland.

Väg 142, Havdhem samhälle.
Vägskälet i Havdhem centrum där länsvägarna 142 och 518 möts i ett vägskäl samt området däromkring kallas sedan lång tid tillbaka för ”Korsby”.

Väg 500, Hoburgen- Burgsvik (506, 142)
Bebyggelsen i anslutning till den allmänna vägen från Vamlingbo k:a till Sibbjäns strax norr om Bottarvegården kallas i Vamlingbo för ”Norrböien” (Norrbyn).. I socknarna på södra Gotland kallas ofta bebyggelsen söder om kyrkan för ”Sudarböien” (Söderbyn). och området norr om kyrkan för ”Norrböien” (Norrbyn). I Hamra däremot kallas området söder om kyrkan för ”Sudar-Hamrä” och norr därom för ”Nådar-Hamrä”.

Väg 500, Hoburgen- Burgsvik (506, 142)
Från väg 503 vid Sibbjäns och norrut cirka 2 km mot Burgsvik ligger en allvarsmark med lågväxande vegetation i anslutning till vägen. Området inklusive vägen kallas för ”Hundlausar”.
I området finns flera väderkvarnar på vägens västra sida.

Väg 501, Sippmanna (500)- Storms (504).
Vägsträckan från Sippmanna till enskilda vägen vid Stenstugu går genom ett skogsområde som kallas för ”Lingen). I folkmun kallas även vägen för ”Lingen”

Väg 503, Sibbjäns (500)- Storms (501)
Vägen sträcker sig från Bottarvegården rakt österut och ansluter till väg 501 vid Storms i Hamra. Befolkningen i anslutande socknar Vamlingbo och Hamra mfl kallar vägen för ”Kommissionsvägen”.

Väg 506, Burgsvik (500, 142)- SO Ronnarve (504).
Vägen förbinder väg 142 med väg 504. Vägen kallas av lokalbefolkningen för ”Mårtenskveiar” Mårtens kviar.

Väg 509, Olofs (142) – Ronnarve (504).
Vägen sträcker sig liksom väg 506 mellan de två allmänna vägarna 504 och 142.
Vägsträckan har i lång tid tillbaka kallats för ”Oles kveiar” Olofs kviar.

Väg 512, Hestlunds (518)- Olsvenne.
Vägen går genom Näs socken och slutar vid Olsvenne där den fortsätter som enskild väg till Näsudden. Från Bols (140) till Tomsarve i Näs (513) har vägen namnet ”Martarekveiar” Martarve kviar i folkmun.

Väg 513, Tomsarve i Näs (512)- Sigsarve (140).
Vägen kallas av Näsborna för ”Nöivägen” Nyvägen.

Väg 514, Roes (142)- Skradarve- Grötlingbo k:a (142).
Vägen går förbi Kattlundsgården och i en ringlinje genom östra Grötlingbo för att ansluta mot länsväg 142 vid Grötlingbo k:a.
Vägen kallas av befolkningen i Grötlingbo med omnejd för ”Ringvägen” eller ”Sockenvägen”.

Väg 516, Skradarve (514)- Eke k:a (518).
Vägen 516 ansluter mot väg 514 i ett vägskäl vid Skradarve i Grötlingbo. Vägskälet har sedan lång tid tillbaka i folkmun kallats för ”Skradarebro” Säkert har utmed vägen funnits diken, genom vägskälet har funnits en stentrumma av kalkstensflis för effektiv vattenavledning. Samtidigt har nog platsen även varit samlingsplats för gårdarnas och traktens folk.

Väg 518, No Bols- Ganne (536).
Vägen är långsträckt och går från västra delen av Havdhem genom Havdhem samhälle, Eke och Rone socknar för att ansluta mot väg 536 vid Ganne i Burs.
På vägsträckan från Rone k:a (527) och till Flors i Burs (533) kallas vägen för ”Svejen” av bygdens befolkning.

Väg 520, Sigters i Havdhem (518) – Hablingbo- Silte- Magnuse i Levide (141).
Vägsträckan mellan Hablingbo och Silte är smal och krokig. Vägen går genom åker och ängsmark med ett antal jordbruksfastigheter i anslutning till vägen. Delar av vägsträckan härstammar säkert från 1700-talet. Prästgården låg i Hablingbo och när prästen skulle till Sproge på högmässa eller annan förrättning reste han den här vägen, i folkmun kallas vägen än i dag av många för ”Prästvägen”

Väg 525, Alva (524)- Smissarve (518).
Vägen börjar strax norr om Alva k:a och sträcker sig åt öster samt ansluter till väg 518 vid Smissarve i Rone.
Vägen kallas i området för ”Kasarekveiar”. Jag tror att det förr fanns ett gårdsnamn på vägsträckan som hette Kasarve.

Väg 526, Magnuse (518)- Änges (537).
Vägsträckan från Ålarve i Rone (527)- Änges i Burs(537) kallas för ”Kvännskogar” eller Kvarnskogsvägen på ett ”feinare språk”..

Väg 537, Burs (536)- Närshamn.
Vägsträckan och markområdet från enskilda vägen till Gläves och fram till Tiricker (538) kallas av bygdens folk för ”Burgi”.Burgen

Se även Kerstin Jonmyrens anteckningar om vägnamn på Storsudret

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND
SÖDRA GOTLAND <<
VÄGSKÄL

Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND
SÖDRA GOTLAND <<
VÄGSKÄL


Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET

NAMN PÅ VÄGSKÄL

”Skallbjörk” i Sanda socken

”Norsbro” på gränsen mellan Rone, Burs och Stånga.

”Hundtorg” i När socken

”Fugelsang” i Gothem

”Baldarkors” i Eksta, tre enskilda vägar möts i ett vägskäl.

”Kransskilde” i Lye

”Konjakskurvan” i Hejde, Ett känsligt namn i Hejde. Namnet av senare datum.

”Kramptallen” i Dalhem.

”Pkanden” I Hangvar. Förr fanns här en vägvisare föreställande n pekande hand därav antagligen namnet.

”Uxntråit” i Garda, enskild väg mellan Lau och Garda. En lång uppförsbacke, när oxarna kom upp på krönet var dom trötta.
Henry Lindkvists uppfattning.

”Sandänden”

”Käulbacken”

”Navarskaft”

Namn på enskild väg i Näs: ”Saudlaupkveiar” Saud = brunn, Laup = gå eller springa ”kveiar” = väg. Utmed vägen fanns ett allmänt vattenställe.
Har fått uppgiften av Hilding Sigsarve.

”Vällbro”
Namnet finns på flera ställen ute på den gotländska landsbygden. När vägavsnitten innehöll namnet bro tex ”Vällbro” så visste de vägfarande att man kom att passera fuktiga och sanka marker, vilket medförde förseningar och besvärliga överfarter. Under nederbördsrika tider växte behoven och kraven på säkrare vägförbindelser.

På det allmänna vägnätet finns ännu många namn att dokumentera.

Det enskilda vägnätet har säkert lika många vägnamn som det allmänna,
Mycket finns att dokumentera.

/Förteckningen är sammanställ av Bertil Brynolf, gutamålsgillet

Snabblänkar till avsnitten:
NORRA GOTLAND
MELLERSTA GOTLAND
SÖDRA GOTLAND
VÄGSKÄL <<


Länkar till kompletterande förteckn:
Margit Arweson: GOTHEM
Gunnar Geisle: EKSTA
Kerstin Jonmyren: STORSUDRET