Här kan man läsa de bidrag som belönades 2007
Pa tal um kärlaik
av Britta Pehrsson, Slite (f Alva), första pris i Fäi-Jakåpräise 2007
Källinggi sat me pinnu i handi u grundede.
Ha hadd tänkt si ti skrive någe um kärlaik, men ha tykkt int att de gikk någ veidare bra. De finns för mangg sårtar för ti kunne klare av de, u ha kund int riktut bistämme si för vikken sårt ha skudd väle. Ynggar fålk har trolien bäre en aindeste sårt ei tankar; den sårtn sum håirar ihop me erotiken. Men ha, sum jär a gammel källingg sum nå sitar u tänkar pa dei, ha ser att de finns mangg otalie sårtar. U vikken sårt skudd ha da väle, um ha nå skudd ta si för’ me ti skrive neir seine funderinggar um någe så stäurt u viktut? All sårtar bihöivs jo, u int nukk me dei, de bihöivs mike av dum ú. De var va ha tykkte. Mänskar bihöivar dum sum motviktar till allt gale sum händar ei iss dagar. Finns de mike sum int jär bra för fålk – u de verkar vare så nåförteidn – så jär de nöidut me mike sum jär tvärtum, bra för fålk. Annas, tänkt källinggi, vait ja int alls va de kummar ti ta vägen me alltihop. Sen kan de nukk hände att en dail jambrar si föräutn ti ha orsak till de, men de var int dei ha hadd ei tankar just nå.
De var allt sum kan kalles kärlaik sum ha skudd fundere pa. Mangg sårtar finns de. Vör har kär--laiken till bani u banbani, till haimsokni, till aigne treigardn, till alle goe vännar en kan ha täurn ti ha, till far u mor, söistar u bror, till arbete u uppgiftar av alle upptänklie slag, till djaur u natäur u mik annet. U till kaln me stäurt K, sum vör allihop fleites teitare u teitare ihop me, bäre vör gir uss själve teidn till de, u fyst u främst kärlaiken till själve leive, de förskräkklie u undarbare. Alltihop ihop gir na en sårts mainingg me ti live, så tänkt källinggi da ha nå slo si neir u pa allvar skudd tänke ettar va kärlaiken igäntlien hadd hatt för bitöidelse i de aigne leive u int nukk me dei, va han kund bitöide för andre mänskar. All känslar ei den vägen tykkt ha var väl så viktue sum den stäure, himlastårmande kärlaiken, di var leik nödvändue, u ha vidd nukk säge att di gärde leive roluare u viktuare. Um ha tänkt ettar så kändes de pa dei veise, u så var de kansk för andre ú?
Så tänkt ha leite pa iss stäure passjon’n sum drabbar en dail mänskar. De jär nukk rolut mest de varar, men bräukar kuste för mike för daim sum livar ihop me dum. Ha hadd eiblant a känsle av att de åfte bleir bani sum kummar ei kläm. Men han hadd finnes ei all teidar u skudd finnes ei framteidn ú, u mangg feine romanar hadd blitt skrivne um’n. Men en skall för allt ei världn int tro att den vanlie, stadue kärlaiken jär någen tebjaudningg han heldar – sum Mao sägd um revolution’n – han kan vare väl så arbetsammar, krånggluar u raintav sårgliar, de var va ha tykkte. De biror mik pa um en har täurn me si ellar inte. De fordres tulmod u ansvar u känsle för de sum jär rolut u ha visst int allt, u de skall tvungget finnes ei bägg täu – de jär väl sånt sum jär själv kärlaiken? Att di kännar u användar sleik känslar för varandre u ihop me varandre?
Pa de veise sat ha nå me pinnu i näven u försöikt ti raide äut va ha igäntlien tänkte u tykkte um kärlaikar av alle oleike slag. Ha tykkt alltihop kund kalles för kärlaik. Så fort en bröided si um annu mänske så var de en sårts kärlaik, de var så ha tänkte. U de jär särskilt viktut att vör bröidar uss um bani u unggdomar, de kan gå rakt gale för dum annas. Ti uppmuntre dum u löides pa dum, hjälp dum föräutn ti skämme bårt dum, ja hailt enkelt gäre de vör kan för att di int skall kumme in pa gal spur, de hadd källinggi för si att de var nästn de viktuaste. Di kummar int till u takke uss för de, ettarsum di int kummar ti bigreipe va vör har gärt förrn langt sainare, men en skall int prate um bilöininggar da en pratar um kärlaik. Kärlaik jär sånt en dailar me si av föräutn ti ha någen tanke pa någu bilöiningg. Vill vör ha bitalt da handlar de um affärar, int um kärlaik.
Men um de nå jär frågu um a mänske en skall live nästn haile leive ihop me, måst int alltihop da gynne me att en välar noge u årdentlit?
De skall väl int ga hafsut u slarvut till? U dei i sin täur hänggar ihop me att en själv vait va en jär för en figur. De jär int så leit ti vite dei da en jär ungg u lali nöi pa jårdi, u förrestn finns de så mike i uss mänskar, de hadd ha tykkt si märke i de aigne leive. Vör jär int så leite ti första si pa, int ains för uss själve, u sämmar gar de nukk för andre um di försöikar, de trod ha.
Men, tänkt källinggi, ja glåimar bårt att ja sitar u skrivar pa täutäusntale, u er far glåime bårt allt va ja försöikar fa er ti tro um den bisvärlie kånstn ti väle leivskamrat. De gällar int länggar, seir de äut sum. Int bihöivar er vare särskilt noge me ti väle varken sårkar ellar töisar; er tänkar jo int ga u dräge pa daim hail leive? Nai, umväxlingg skall de vare, u hastut skall de ga. Snart nukk jär de någ sum jär gröinare pa d’ann seidu stakete. Allt av de slage skåitar var u ain själv ettar bäste förmåge u förstand. Men de kan blei till mik hindars för fålk ei närhaiti, de känns int alltut så bra. Andres leiv kan ta en vändningg sum di int riktut hadd räkkne me. Fast di sum drabbes av iss förundarlie bacilln, ellar va de nå i själv verke jär för någe, di jär väl för de meste reit nåigde u glade, de hadd ha nukk för’ si.
U täur jär väl dei.
Själv vidd ha kanhände helst ha hatt Sörgardn kvar: var u ain arbetar di me sitt u ingen kärlaik krångglar till de för fålk. Fast kärlaiken fanns jo där ú, pa sin reite plass u föräutn att någen pratede um han. Han var självklarar. U de kund han vare ettarsum de int var frågu um någu verklihait ei dei boke. Ha var a sage, ett pahitt hailt enkelt. Äut ei de verklie leive jär de pa ett hailt ann veis. Kärlaiken kan sla till da en minst väntar si de, u pa rakt galn plass u teid. Han bidar ingen um lug, han kummar da han kummar. Sleik sakar jär de mangge sum far ta tak ei u klare äut. Visst hadd ha själv seit slikkt mangg ganggar? Så nukk kan kärlaiken vare bisvärliar ti handskes me, men han jär till mike gläde ú. Han leitar pa i leive, u ha skudd jo int ha vitt vare han föräutn.
Fast själv kännar ha si int färdu ti singge kärlaikens låv, u ha gynnar ti undre pa vahäur de kan kumme si. Helst hadd ha vitt gat in ei a rängg u grate, ainsummi u för si själv. Var de för att ha hadd fat för leite kärlaik ei leive u visste att nå var de försaint? Hadd ha int för stäure fordringgar? Kansk hadd ha, i själ u hjärte, vänte si mair ei den vägen? Men de hadd aldri slumpe si så, u leik gutt var väl dei. Inggu annu mänske hadd bihöivt ändre pa någe för att ha hadd drabbets av kärlaik. Ha hadd slippe ti ga ettarat me någ ont samveite för dei. Men far någu mänske nåksins nukk av kärlaik? Vill vör int allihop ha mair, helst föräutn ti bitale va de kustar? De var va ha gytt fråge si själv. Men de var igäntlien bäre en aindeste sak ha ännu kund ynske si, de visst ha jo, fast ha visst ú att ha aldri skudd fa vare me um någ slikkt mair, u de var ti fa löides till iss årdi ansn:
– Däu var de bäst töisi ja kund ha fat. Tänk va mike vör har vart me um, u alltut har däu finnes där. Ja jär så gladar för di!
Men sjaukdomen slo till, u sjaukdom hindrar. De bleir aldri sägt si igänn. Ha far aldri håire dei årdi mair, de vait ha mik väl um. De har ha så klart för si sum aldri dei.
De jär kansk fördenskuld ha kännar si sum ha vill ga in ei a rängg ellar kraupe in ei en skrubb u grate. Ainsummi u för si själv.
© Copyright 2007
Bitta Ahrling Pehrsson, Slite
Britta Pehrsson bor i Slite men är född i Alva socken på Gotland och därifrån har hon sitt stilrena gutamål. Britta valdes in i Gutamålsgillet 1997 och har flera gånger placerat sig väl i Fäi-Jakåpräislistu. Andra pris 2001 och 2008, första pris 2005 och 2007. År 2005 fick hon även ett hedersomnämnande för ytterligare ett insänt bidrag.
ORDFÖRKLARINGAR
Behöver du mer hjälp, ber vi dig skriva ett e-brev till oss
Kanske kan det också vara till hjälp att läsa snabbguiden till det gutniska språket.
kärlaik - kärlek
pinnu - pennan
källingg - käring. Precis som det svenska ordet eg. kärl-ing av karl - en liten karl alltså. Ordet har negativ klang i svenskan ibland, men inte i gutamålet.
mike - mycket
bani - barnen, banbani betyder alltså barnbarnen
u - och
ú - också
haim - hem
sokni - socknen
treigardn - trädgården
kuste - kosta
tulmod - tålamod
bröided - brydde
löides pa - lyssna på
gynne - börja (begynna)
de aigne - det egna
leive - livet
leite (äv. lete) - lätta
sämmar - sämre
glåimar - glömmer
täutäusntale - 2000-talet
ti väle - att välja
sårkar ellar töisar - pojkar eller flickor
er tänkar - ni tänker
dräge pa - dra på
hail (ap. haile) - hela
d'ann seidu - den andra sidan
skåitar - sköter
reit (äv. ret) - rätt
plass - plats
bidar um lug - ber om lov
slikkt - sådant, slikt
singge - sjunga
rängg - vrå
grate - gråta
ainsummi - ensam (fem.)
kustar - kostar
ha gytt - hon måste
håire - höra
dei årdi - de orden
mair - mer
ansn - igen
kräupe - krypa
